http://preciousfragmentation.blogspot.com/

Kanske lite mer bokfokuserat. Kanske lite nördigare. Än så är inläggen bara sju stycken.

C ya there!

Skämt å sido. Visst är det kul när nära och kära läser och kommenterar men det är faktiskt roligare att träffa nära och kära på riktigt istället.

Ett alternativ är att börja på ny kula på annan plats med helt nytt tema (bokblogg, vetenskapsblogg, politik – ja intressena är många) och ta med mig er kära läsare dit.

Ja – what to do, what to do?

Jag får helt enkelt dricka lite mer kaffe, ta en promenad och fundera en hel del till. Jag återkommer väl om beslutet i sinom tid.

Kollektivt självmord – Arto Paasilinna
Om självmord någonsin ska bli roligt så är det här. Det är tragiskt, sorgligt, gripande och så hysteriskt roligt.

Vålnader – Joe Hill
Renommérade författare har fått pippi på att ge ut noveller från tiden innan berömmelsen. Läs hellre hans romaner – En hjärtformad ask eller kanske Horns.

Tusen strålande solar – Khaled Hosseini
Nej, det var inte min typ av bok. Hur mycket den en beskriver verkligheten (och, som någon sa, därför är jättebra) så är det något som stör mig. Jag får inget flyt.

Att skriva – Stephen King
Älsk! Om inspirationen tryter. Om språket känns taffligt. Om framgången lyser med sin frånvaro (gör den inte alltid det här). Den här boken råder bot på mina problem. Att jag är ett stort fan av Stephen King (och är kär i hans hus) hör väl också till saken.

Rensa i röran – Karen Kingston
Det är nästan (men bara nästan) att det blir kul att rensa förrådet. Slutkapitlen om att välsigna sitt hem genom att be och klappa händerna i alla hörn ger jag dock inte mycket för.

Ingen returbiljett – Maria Lang
Jag gillar pusseldeckare – punkt! Alla potentiella mördare presenteras tidigt och vi slipper allt frossande i blodiga detaljer. Lite lagom jobbig hjärngympa helt enkelt.

Krönika om ett förebådat dödsfall – Gabriel García Márquez
Om jag blev deprimerad av att läsa en torr och tråkig Herta Müller så blir jag lycklig av att läsa Gabriel García Márquez (också nobelpristagare, undertecknads anm.). Det här är en härlig och annorlunda vinkling av ett mordfall. Språket känns helt rätt. Det flyter. Nivån stämmer överrens med karaktärernas personligheter. Mera Márquez för mig!

The ladies of Grace Adieu – Susanna Clarke
En novellsamling av författaren till Jonathan Strange & Mr Norrell. En del historier är helt underbara och gripande. Andra… not so much. Helt okej. Hade kanske gjort sig bättre en mörk höstkväll än mitt i sommaren.

Människohamn - John Ajvide Lindqvist
Gav jag betyg skulle denna få full pott. Jag gillar Ajvide Lindqvist men denna är exceptionell. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Ska jag försöka hitta en nackdel så är det att ingen bok jag läst efteråt känns speciellt bra i jämförelse men det kan jag leva med. Läs den, säger jag bara! Läs!

Älsk!

Ett dussin pannor är också värd en röst. Jag menar, hur kan man inte rösta på någon med en massa tatueringar?!

Rösta på din favorit du också!

Sedan kommer sista fliken och där ska man ändå ladda upp sitt eget cv och personliga brev. Då känns alla dessa flikar och rullistor så – så tidskrävande. Så ineffektivt. Alldeles i onödan.

Därför gråter jag en skvätt.

Tanken var att jag skulle sitta här och läsa i godan ro men jag (som älskar Agatha Christie!) har lyckats få tag på Christies kanske segaste bok. Varken Ms Marple eller Poirot är närvande och denna thriller(?) har, när nästan halva boken är avverkad, inte visat upp mer några få rader av spänning. Oändlig natt börjar faktiskt kännas oändlig och en seg bok går inte ihop med en seg skalle. Jag vet inte men kanske var det inte Agatha Christies styrka att skriva i jagform?

Kanske går det bättre ikväll. Det har varit en seg start på dagen men eftermiddagen bjuder på mer fart och fläkt. Ibland behöver kroppen sparkas igång på det brutalaste vis innan hjärnan kan fungera som den ska. Kanske ska jag ta mig en promenad och så mer starkt kaffe på det?