När det inte vill sig riktigt

Det är en seg morgon. Med tröttmössan på sitter jag på baksidan med kaffet och datorn. Den lilla katten är överlycklig över att få vara ute. Den stora känner långt ifrån samma lycka.

Tanken var att jag skulle sitta här och läsa i godan ro men jag (som älskar Agatha Christie!) har lyckats få tag på Christies kanske segaste bok. Varken Ms Marple eller Poirot är närvande och denna thriller(?) har, när nästan halva boken är avverkad, inte visat upp mer några få rader av spänning. Oändlig natt börjar faktiskt kännas oändlig och en seg bok går inte ihop med en seg skalle. Jag vet inte men kanske var det inte Agatha Christies styrka att skriva i jagform?

Kanske går det bättre ikväll. Det har varit en seg start på dagen men eftermiddagen bjuder på mer fart och fläkt. Ibland behöver kroppen sparkas igång på det brutalaste vis innan hjärnan kan fungera som den ska. Kanske ska jag ta mig en promenad och så mer starkt kaffe på det?