Okidoki

Posted in Uncategorized on augusti 17, 2010 by Hanna

Eftersom alla mina nära och kära nu unisont lovar (för det gör ni, bara så ni vet!) att de inte tänker följa mitt liv endast på min blogg utan att vi kommer höras/träffas även irl så är nu här adressen till min nya blogg:

http://preciousfragmentation.blogspot.com/

Kanske lite mer bokfokuserat. Kanske lite nördigare. Än så är inläggen bara sju stycken.

C ya there!

What to do?

Posted in Life is like a box of chocolates on augusti 10, 2010 by Hanna

Nu är jag där i valet och kvalet igen. Om jag ska fortsätta med bloggen, börja om på ny kula eller lägga ner helt och hållet. Efter fem år vill jag ju inte gärna bara sluta men inspirationen tryter. Jag har ju för böveln inga egna idéer längre och de idéer jag har är ofta lite väl stötande för en del läsare. Jag är lite trött på att göra mig osams med folk pga missförstånd på bloggen. Det är så mycket roligare att göra sig osams med folk i verkliga livet ;-)

Skämt å sido. Visst är det kul när nära och kära läser och kommenterar men det är faktiskt roligare att träffa nära och kära på riktigt istället.

Ett alternativ är att börja på ny kula på annan plats med helt nytt tema (bokblogg, vetenskapsblogg, politik – ja intressena är många) och ta med mig er kära läsare dit.

Ja – what to do, what to do?

Jag får helt enkelt dricka lite mer kaffe, ta en promenad och fundera en hel del till. Jag återkommer väl om beslutet i sinom tid.

Rapport från andra kvartalet

Posted in Böcker on augusti 9, 2010 by Hanna

Varför händer det ingenting? Varför är här total stiltje? Va? VA!?
Trött och inspirationslös är vad jag är. Det finns inga andra förklaringar. H a r  i g e n  l u s t. En liten kvartalsrapport tänker jag dock bjuda alla bokintresserade på. En aningen försenad rapport om andra kvartalen (meh! Du har ju också haft semester!).

Kollektivt självmord – Arto Paasilinna
Om självmord någonsin ska bli roligt så är det här. Det är tragiskt, sorgligt, gripande och så hysteriskt roligt.

Vålnader – Joe Hill
Renommérade författare har fått pippi på att ge ut noveller från tiden innan berömmelsen. Läs hellre hans romaner – En hjärtformad ask eller kanske Horns.

Tusen strålande solar – Khaled Hosseini
Nej, det var inte min typ av bok. Hur mycket den en beskriver verkligheten (och, som någon sa, därför är jättebra) så är det något som stör mig. Jag får inget flyt.

Att skriva – Stephen King
Älsk! Om inspirationen tryter. Om språket känns taffligt. Om framgången lyser med sin frånvaro (gör den inte alltid det här). Den här boken råder bot på mina problem. Att jag är ett stort fan av Stephen King (och är kär i hans hus) hör väl också till saken.

Rensa i röran – Karen Kingston
Det är nästan (men bara nästan) att det blir kul att rensa förrådet. Slutkapitlen om att välsigna sitt hem genom att be och klappa händerna i alla hörn ger jag dock inte mycket för.

Ingen returbiljett – Maria Lang
Jag gillar pusseldeckare – punkt! Alla potentiella mördare presenteras tidigt och vi slipper allt frossande i blodiga detaljer. Lite lagom jobbig hjärngympa helt enkelt.

Krönika om ett förebådat dödsfall – Gabriel García Márquez
Om jag blev deprimerad av att läsa en torr och tråkig Herta Müller så blir jag lycklig av att läsa Gabriel García Márquez (också nobelpristagare, undertecknads anm.). Det här är en härlig och annorlunda vinkling av ett mordfall. Språket känns helt rätt. Det flyter. Nivån stämmer överrens med karaktärernas personligheter. Mera Márquez för mig!

The ladies of Grace Adieu
– Susanna Clarke
En novellsamling av författaren till Jonathan Strange & Mr Norrell. En del historier är helt underbara och gripande. Andra… not so much. Helt okej. Hade kanske gjort sig bättre en mörk höstkväll än mitt i sommaren.

Människohamn
- John Ajvide Lindqvist
Gav jag betyg skulle denna få full pott. Jag gillar Ajvide Lindqvist men denna är exceptionell. Jag kunde inte lägga den ifrån mig. Ska jag försöka hitta en nackdel så är det att ingen bok jag läst efteråt känns speciellt bra i jämförelse men det kan jag leva med. Läs den, säger jag bara! Läs!

never alone always alone

Posted in 42 on augusti 5, 2010 by Hanna

Älsk!

Årets träningsblogg 2010

Posted in Liff, Tävling on augusti 2, 2010 by Hanna

Fitness magazine utser den 31/8 årets träningsblogg och eftersom jag har en kusin som skriver just en sådan måste jag helt enkelt nominera henne. För tillfället skriver hon alldeles otroligt engagerat om träning och kost under graviditeten. Alltid med den där härliga glimten i ögat.

Ett dussin pannor är också värd en röst. Jag menar, hur kan man inte rösta på någon med en massa tatueringar?!

Rösta på din favorit du också!

Man ska akta sig för onödan

Posted in Just shoot me on juli 30, 2010 by Hanna

Som arbetssökande kan jag inte låta bli att gråta en skvätt över alla dessa cv-databaser. Otaliga flikar med otaliga fält att fylla i. Rullistor som måste gås igenom för varje utbildning, arbete, kurs och erfarenhet. Många gånger finns inget alternativ som egentligen är rätt. Till exempel finns inte alternativet ’naturvetenskap’ att välja som gymnasium. Jag känner mig nästan lite mobbad.

Sedan kommer sista fliken och där ska man ändå ladda upp sitt eget cv och personliga brev. Då känns alla dessa flikar och rullistor så – så tidskrävande. Så ineffektivt. Alldeles i onödan.

Därför gråter jag en skvätt.

När det inte vill sig riktigt

Posted in Böcker, Life is like a box of chocolates on juli 28, 2010 by Hanna

Det är en seg morgon. Med tröttmössan på sitter jag på baksidan med kaffet och datorn. Den lilla katten är överlycklig över att få vara ute. Den stora känner långt ifrån samma lycka.

Tanken var att jag skulle sitta här och läsa i godan ro men jag (som älskar Agatha Christie!) har lyckats få tag på Christies kanske segaste bok. Varken Ms Marple eller Poirot är närvande och denna thriller(?) har, när nästan halva boken är avverkad, inte visat upp mer några få rader av spänning. Oändlig natt börjar faktiskt kännas oändlig och en seg bok går inte ihop med en seg skalle. Jag vet inte men kanske var det inte Agatha Christies styrka att skriva i jagform?

Kanske går det bättre ikväll. Det har varit en seg start på dagen men eftermiddagen bjuder på mer fart och fläkt. Ibland behöver kroppen sparkas igång på det brutalaste vis innan hjärnan kan fungera som den ska. Kanske ska jag ta mig en promenad och så mer starkt kaffe på det?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.